Har väl ett budskap till s.k. "antiimpare" den här årsdagen av den ryska invasionen. Att jag hatar den ryska invasionen är för att jag känner igen den amerikanska imperialismen i den. Jag känner igen makt- och resurshungern från invasionen av Irak och Afghanistan. Jag känner igen hur man låter sina territoriella drömmar väga tyngre än människoliv. Från Butja känner jag igen den amerikanska arméns slakt. Från RT känner jag igen den amerikanska propagandan.

Jag är personligen mycket mer rädd att hamna i Guantanamo än i ryskt fängelse, men kriget handlar inte om mig. Jag tycker inte att vi ska gå in i en permanent allians med de auktoritära staterna i Nato, för jag är emot deras imperialism. Men det hindrar oss inte från att göra vad vi kan för att stödja såväl Ukrainskt motstånd mot Ryssland som inhemska oppositionsrörelser i Ryssland (både på plats och genom en stark asylrätt). Allt detta har USA-motståndet lärt mig.

Jag kan inte låta bli att förakta den intellektuella slapphet som gör att man inte fäster sin antiimperialism vid motståndet mot imperialism, utan vid motståndet mot USA. Jag drömmer om att den amerikanska staten faller, men vi måste kunna känna igen och göra motstånd mot imperialism i vilken stormakt den än uppträder. Det finns inget essentiellt i USA som gör landet värre. Det är deras blodiga imperialistiska politik vi hatar, och den bör vi hata oavsett förövare.

@laxsill dessutom är resonemanget totalt ologiskt. En förlust för Ryssland i Ukraina skulle skrämma även USA, Kina och andra aspirerande imperialister framöver - idén om en "motvikt" mot USA är grundfalsk.
Hur horribel talibanregimen än är så tycker jag det var bra att de slängde ut USA. Att vissa andra som håller med om det samtidigt stödjer eller ursäktar Putin med att Ukraina är borgerligt och korrupt är smått vansinnigt.